Öppet brev till Aki Johanson, Lars Gustafson, Pia Nordanskog, Anna-Karin Thulin, ECT-forskare vid Medicinska fakulteten, Lunds universitet.

Hej,
jag såg er jättelika plansch om ECT OCH MINNE på Stadsbiblioteket i Malmö 2009-02-16 när jag var där för att återlämna några böcker. Jag blev chockad och upprörd över skönmålningen av ECT. Denna plansch kan lura intet ont anande människor att prova ECT och för alltid få sina hjärnor förstörda. Jag tycker denna plansch utgör en kränkning av ECT-psykiatrins offer. Det är ungefär som att man skulle göra en plansch om gaskammare i Tredje riket och enbart skriva om hur de användes för desinfektion. Det vore naturligtvis kränkande mot Förintelsens offer. Kanske skulle det även räknas som hets mot folkgrupp.

I ert försök var personerna troligen frivilliga. Stämmer detta? Hur frivilliga var de? Var de tvångsintagna eller hade de rätt att lämna den psykiatriska kliniken när de så önskade? I Nürnbergrättegångarna så försvarade sig vissa av de nazistiska läkarna med att de hade namnunderskrifter av fångarna de gjorde experiment på. Detta försvar räknades dock som ogiltigt eftersom fångarna hotats för att skriva på dokumenten. I ert experiment kan situationen vara densamma: patienterna kan ha hotats med att de får mer skadliga mediciner eller aldrig kommer att bli utsläppta om de inte går med på ECT. Även om ni inte framfört hoten så kan de ha framförts av annan psykiatripersonal. De har kanske heller inte fått saklig information om hur skadligt ECT är för minnet och hjärnan.

Även om patienterna i er studie var verkligt frivilliga så finns det patienter som utsätts för tvångs-ECT (d.v.s. ECT utförd mot patientens vilja och där man använder så mycket våld och hot om våld som krävs för behandlingens verkställande).

Ni skriver att arbetsminne (ibland kallat närminne) m.m. blev bättre än innan behandlingen. Däremot uttalar ni er inte om långtidsminne, t.ex. minnet av saker innan behandlingen. Kanske är det så att kunskaper och färdigheter man hade innan behandlingen försvinner som ett resultat av behandlingen (speciellt tror jag det gäller sådana kunskaper som inte helt har befästs). ECT dödar hjärnceller bl.a. p.g.a. excitotoxicity – detta minskar hjärnans förmåga att lösa problem och kan ge känslomässiga störningar. ECT gör så att vikterna på ingångarna till nervcellerna utjämnas – vilket gör minnet blekare eftersom det bl.a. beror på vikterna, ty varje nervcell i hjärnan triggas ett antal gånger under det kaotiska epileptiska anfallet (ej bevisat men troligt om man antar att hjärnan fungerar som ett neuralt nätverk). ECT kan möjligen leda till skador på sådant i hjärnan som vi idag inte riktigt vet vad det är till för, t.ex. mikrotubuler. ECT kanske p.g.a. detta ökar risken för att drabbas av Alzheimer.

Om man t.ex. tar en psykiskt frisk student som studerat ett år vid Lunds universitet och utsätter honom/henne för ca 10 ECT-behandlingar så kanske studenten inte klarar det som han/hon har lärt sig under året och som han/hon klarade innan ECT-behandlingen. Om han/hon skulle klara det senare kan det bero på att han/hon har lärt in det på nytt.

För ECT-psykiatrins offer är det jag säger visshet: de vet att de dels har fått raderat tidigare kunskaper, dels fått lägre hjärnkapacitet för att möta framtida problem.

Er undersökning handlar enbart om deprimerade, men även andra patientgrupper som t.ex. maniska och schizofrena utsätts för ECT. Personer med neuropsykiatriska diagnoser som ADHD (ADD) och Asperger har utsatts för ECT, trots att ECT inte alls är en behandling för dessa diagnoser. Även helt friska har utsatts för ECT. För övrigt är er forskning inte seriös eftersom undersökningen inte är en dubbelblind studie – den skulle inte accepteras för publicering i evidensbaserade medicinska tidskrifter. Även f.d. deprimerade som botats med t.ex. samtalsterapi eller tillfrisknat av sig själva med enbart grundläggande behov tillgodosedda under sjukdomen har förmodligen samma eller bättre arbetsminnesprestanda efter sjukdomen som de som blivit friska p.g.a. eller snarare trots ECT. Det säger sig självt att två elektroder mot skallen som skickar en pulsad likström på 900 mA vid 450 V genom hjärnan är en mycket grov, men kortsiktigt lönsam, metod för att försöka bota psykiska sjukdomar – en metod för de patienter man inte bryr sig speciellt mycket om. Ännu mindre finns det någon undersökning som är giltig för tvångs-ECT eftersom det är svårt att tänka sig hur en dubbelblind studie då skulle kunna göras på ett sätt som skulle godkännas av etiska kommittéer.

Om vi tar t.ex. en frisk person och utsätter honom/henne för ECT vad händer då? En deprimerad person har underskott på vissa signalsubstanser mellan nervcellerna, enligt er teori. Enligt er är syftet med ECT att frisätta dessa från nervcellerna. En frisk person har ingen brist på signalsubstanser och nervcellerna överstimuleras p.g.a. extra frisatta signalsubstanser och dör p.g.a. överstimuleringen (excitotoxicity). Således leder ECT för en frisk till större hjärnskador än för en deprimerad. En manisk person och kanske även en schizofren har överskott på signalsubstanser. För en sådan person får ECT ännu mer förödande konsekvenser med massdöd av hjärnceller.

En annan nackdel med ECT som ni inte tar upp är att blodtrycksstegringen kan leda till blödningar i hjärnan och ögats näthinna hos känsliga patienter, t.ex. de med diabetes.

Även elektricitet dödar celler. Signalsubstanser som läcker från en eldödad nervcell dödar grannarna p.g.a. excitotoxicity.

Situationen vid tvångs-ECT är en helt annan än vid frivillig ECT: behandlingen föregås inte av minnestester, datortomografi av hjärnan, andra undersökningar om huruvida patienten lider av andra sjukdomar som utesluter ECT m.m. Man bara sätter i gång och utför den. De som utsatts för tvångs-ECT vet att det är så. Jag har hört att frontallobs-ECT och ECT med extra höga strömstyrkor ibland används. Det verkar som om ECT-personalen går in för att tillfoga patienten en skada på frontalloben i dessa fall. Patienterna som väljs ut för att behandlas illa tillhör vissa genetiskt eller etniskt definierade grupper (verkar troligt, men återstår att bevisa). Denna verksamhet anser jag är folkmord eftersom en person med förstörd frontallob är mindre attraktiv och således troligen inte får barn – i varje fall inte barn med önskad partner. Detta leder troligen till att dessa fåtaliga barn inte klarar sig lika bra. De ECT-forskare, ECT-psykiatrer och ECT-sjuksköterskor som utför och har utfört detta folkmord bör ställas inför rätta i en internationell domstol. Jag anser att ledarna bör få dödsstraff.

ECT-psykiatrins offer vet med visshet att denna folkmördande psykiatripersonal är anställd vid Region Skåne (f.d. Landstinget) och vissa av dem har även anställning vid Lunds universitet.

Detta brev skickar jag även som öppet brev till olika forum.

Se vidare mina webbplatser:
<http://ect.orbin.se/ect.html>,
<http://ect.orbin.se/marco_nobis.html>,
<http://ect.orbin.se/gillis_johansson.html>,
<http://www.newsmill.se/artikel/2010/12/21/varf-r-inte-ect-b-r-ges-mot-patientens-vilja>,
<http://www.youtube.com/playlist?list=PL144F08EA657C0B74>,
<http://ect.orbin.se/Bojkotta_blodgivning-Geblod_nu.mht>
(sista länken fungerar tyvärr bara i Internet Explorer och Opera, och man måste kanske först spara filen till hårddisken och öppna den därifrån).
Ni kan även kolla bilderna på <http://ect.orbin.se/discovery_ect.html>.


Inga hälsningar till dem som avsiktligt förstör andras hälsa,
// Mikael O. Bonnier (Lund 17/2 2009)

ECT OCH MINNE, Stadsbiblioteket, Malmö: Öppet brev till Aki Johanson, Lars Gustafson, Pia Nordanskog, Anna-Karin Thulin, ECT-forskare by Mikael O. Bonnier is licensed under a Creative Commons Erkännande-Dela Lika 2.5 Sverige License.