ECT-psykiatern Gillis Johansson blåljuger i TV om tvångs-ECT
Enligt artikeln "Ingen
stod ut med mamma" i DN (2008-06-07)
så uttalar
sig ECT-psykiatern Gillis Johansson om den bristande vården för
psykossjuka. Det kan låta upplyst men bakom den mysiga fasaden kan en
sadist dölja sig. Det finns även en grupp som inte vill
utsättas för psykiatrisk vård med tvångsmedicinering och tvångs-ECT och
som kanske trodde att dagens psykiatri hade mindre hjärnskadliga
behandlingsformer: personer som varken skadat sig själva eller
andra men som hamnat i psykiatrin och därefter konverterats till
tvångsvård, när de begärt att få lämna kliniken men deras begäran
ignorerats. På morgonen samma dag som de skall uppträda i Länsrätten så
utsätts de för tvångs-ECT med åtföljande minnesförlust -- resultatet
kan bli månader och år i tvångsvård.
I artikeln skriver Malin Nordgren: "Han var med när den
antipsykiatriska vågen kom på 1970-talet, då psykospatienternas mammor
sågs som orsaken till sjukdomen." (a. a.) Detta är knappast en adekvat
beskrivning av den antipsykiatriska rörelsen, och det vet förmodligen
Gillis Johansson, som kan vara Malin Nordgrens källa, om, se i stället
artikeln Anti-psychiatry på engelska
Wikipedia. Jag anser att DN här helt klart har brutit med
upplysningstidens ideal och fiskar i grumliga vatten.
Det framträdande i TV det här handlar om är ett inslag i Sydnytt 2009
där
han försvarar tvångs-ECT.
SVT/Sydnytt
Påstående
Kommentar
(SVT/Sydnytt
2009-02-19)
Han beklagar att en
patient i ett tidigare TV-inslag drabbats av minnesförlust p.g.a.
tvångs-ECT. Vidare säger han att det är extremt ovanligt med
permanent minnesförlust.
Hon borde få så
stort skadestånd att psykiatrin inte har råd att ge patienter
tvångs-ECT. Det är nog inte så ovanligt med minnesförlust efter ECT.
Här handlar det dock om tvångs-ECT -- det är helt oacceptabelt att en
patient som vägrat en viss vårdform drabbas av de typiska skadorna för
denna. Tvångs-ECT är den yttersta kränkningen, ty det innebär att
överheten säger att du inte duger som du är och att de har rätt att
förändra dig med tvång. Att tvingas till något som man vet är direkt
skadligt för hjärnan måste vara en oerhört traumatisk upplevelse.
Han framställer det
som att det endast är mycket svårt deprimerade som utsätts för
tvångs-ECT. Han hävdar att det endast är motiverat att använda
tvångs-ECT när patienter vägrar att äta, kommunicera eller är ständigt
agiterade.
Tvångs-ECT används
dock även mot patienter som äter, kommunicerar och inte är agiterade.
Det är klart: hotas man av tvångs-ECT och sedan utsätts för detta så är
det för vem som helst svårt att hålla sig lugn. Utsätt några
tvångs-ECT-psykiatrer för tvångs-ECT så får vi se hur de
kommer att reagera! Har man tidigare utsatts för tvångsmedicinering
utan saklig grund så kan man vilja protestera mot behandlingen och
vilja ta sig därifrån. Tvångsmedicinering med stora doser
Haldol, Hibernal och Trilafon leder också till biverkningar i form av
slöhet m.m. som sedan tas som indikation för tvångs-ECT, speciellt för
dem som medicinerades utan att ha någon psykos från början. Eftersom
Gillis Johansson är väl förtrogen med den svenska psykiatrin så kan vi
helt säkert säga att han ljuger.
Han säger att
alternativ till ECT kan vara intravenöst dropp med något antidepressivt
medel.
Jag tror detta
skulle vara ett bättre alternativ. Men även här hycklar han, ty många
av dem som utsätts för tvångs-ECT är inte det minsta deprimerade.
Skulle de få antidepressiva skulle de troligen bli maniska.
Han säger att dropp
skulle vara ett lika stort övergrepp som ECT.
Det kan det
knappast vara. Eftersom en kunnig patient vet att ECT är skadligt för
hjärnan och kommer sätta den rättsliga prövningen i Länsrätten ur spel
så blir tvångs-ECT ett oerhört traumatiskt övergrepp. Om patienten är
emot ECT men positiv till dropp så är det ju inget övergrepp alls. Det
skulle också
verka fånigt med dropp på en patient som kan äta, dricka och
kommunicera. För att få patienterna under kontroll och bringa dem ur
fattning så används tvångs-ECT. Detta vet Gillis Johansson lika bra som
dem som drabbats av tvångs-ECT. Stoppa åtminstone hyckleriet!
Han säger att de
flesta patienter inte upplever tvångs-ECT som en kränkning efteråt.
Detta är lika
osannolikt som att en som utsätts för våldtäkt inte skulle anse det som
en kränkning efteråt.
Han säger att de
flesta patienter som utsatts för tvångs-ECT kommer tillbaka och ber om
mer ECT.
Detta är också
extremt osannolikt, ty ett våldtäktsoffer skulle knappast be om fler
våldtäkter. Tvångs-ECT är värre än en våldtäkt eftersom det även leder
till direkta hjärnskador (tvångs-ECT = våldtäkt + misshandel). Det är
möjligt att självdestruktiva människor ber om ECT, men de behöver nog
inte
tvingas till ECT för första serien heller. Det kan i och för sig tänkas
att patienter blir så svårt hjärnskadade av den första serien
tvångs-ECT att de senare inte inser sitt eget bästa. Jag kräver att
Gillis Johansson bevisar detta påstående eller tar tillbaka det!
Han säger att ECT
har ökat p.g.a. att de nya antidepressiva läkemedlen är mindre
effektiva.
Detta kanske
stämmer delvis, men nu talar han inte om tvångs-ECT. Jag tror även
tvångs-ECT har ökat.
Han säger att
patienter blir bättre snabbare med ECT.
ECT ger en effekt,
men minnesförlust och förvirring är inte bättre för patienten, dock
leder det till inkomster för ECT-personalen och resten av vårdkedjan
som nu lyckats skapa ett mer reguljärt psykfall. Hjärnskadorna p.g.a.
ECT gör resten av livet svårare för patienten. Totalt sett är det nog
inte lönsamt för samhället att hjärnskada kreativa människor, men det
är möjligt att antidemokratiska och förändringsfientliga styrande i
samhället tjänar på det. Krisen i den svenska ekonomin kan bero på att
vi med tvångs-ECT har hjärnskadat de kreativa svenskar som skulle
kunnat komma med konstruktioner som skulle blivit succéer. Ett samhälle
som skadar frontalloben och högra hjärnhalvan på ett stort antal
kreativa medborgare kommer att få betala ett högt pris för sin dumhet.